För länge länge länge länge länge sedan, innan människorna och till och med innan dinosaurierna, fanns det bara planeter och solar. Solarna både värmde och lyste upp universums alla håll och kanter, men en dag hände någonting märkligt. Den största solen på flera ljusårs radie började mullra och skaka för att tillslut upplösas i ett enormt skådespel av flammor och strålar. Ur denna spektakulära supernova tog 11 skepnader form. Legionen hade anlänt till vår värld.

Legionen visste nu varför de hamnat just här på vår planet, det var för att beskydda Nollan. Genast påbörjade de sin vandring mot Norrköping. Det var en lång resa och de vandrade dag som natt. Blenda samlade solens energi och sken upp vägen när det blev mörkt. Först blev Legionen bländade av Blenda, men sedan satte de på sig solglasögon, och det är därför Legionen alltid bär solglasögon. Den första natten var kall, och för att hålla sig varma höll Tessa och Sam i ett danspass. Det blev en jättefest och musiken ekade natten lång från Boomen, som Arie hade bass boostat.

Legionen fortsatte sin långa resa, nu med nyfunnen energi med ananas i deras magar. Inget kunde stoppa dem nu, inte ens de mörkaste av tunnlar. Matt, den modigaste av dem, tog täten genom en mörk tunnel i ett berg. Chad gick bakom och kommunicerade med resten genom sin megaluring, med ytterst speciella läten. Efter ett tag var Legionen ute i det vackra solljuset igen. CeCe blev alldeles till sig och skrek ett vårskrik av glädje, vilket överraskade de andra så mycket att deras röda mantlar nästan flög av. När Legionen nästan var framme i Norrköping och Mike räknade allas huvuden som en förskollärare insåg han att de saknade någon. Callie hade försovit sig och låg kvar i sin sovsäck på fältet där Legionen först landade på jorden. På ett underligt vis som endast kan förklaras som solens mystiska kraft hann Callie ta sig till Norrköping och stod där Mellan husen med en Nollan vid sin sida när resten av Legionen anlände. (Hela) Legionen var äntligen framme.